Synopsis - Filmrecensioner

Sponsorer

Forum

Filmkritik

Film på G

Manusidéer

Jag fyller i med vit text ffffffffffffffff

Synopsis - Filmkritik!

Datum: 2004-02-16

:: Dreamers
av Bernardo Bertolucci, (2004)

Filmrecension insänd av Predrag Mihajlovic:

En varnig: om du vill gå och se Bernardo Bertoluccis senaste film tänk då hela tiden på att filmen heter "Dreamers" och inte "1968". Filmens handling utspelar sig 1968 men det varken uppvisas eller berättas genom mediers, politikers eller dåtida/nutida teoretikers ögon - det gör filmens korta dokumentära inslag.
Det är faktiskt en medelålders amerikan som berättar om sitt studentliv i Paris på slutet av 1960-talet. Det är följaktligen en tjugoårings upplevelse som vi ser. Han heter Matthew (Michael Pitt)och är en fanatisk filmälskare som träffar syskonparet Isabelle (Eva Green) och Theo (Luis Garrel), som också är riktiga filmnördar. Oroligheternas tid har börjat och det första upproret gäller just orättvisor i filmvärlden.

En dag gästar Matthew sina nya vänner och när deras föräldrar (fadern är en samhällsdistanserad poet) åker till landet blir han mycket mer än bara en gäst i huset. Nu börjar allt likna ett teaterstycke, tre unga personer vistas nästan oavbrutet i en lägenhet. De korta dokumentära inslagen försvinner och ersätts av de fiktiva (scener från olika filmer) som bidrar till att berättelsen genomgår en metamorfos och bildar en sluten värld där sex, incest, äcklig lek med blod och korta skarpa åsiktsutbyten turas om.

Genom när- och halvbilder får vi möta en ung generations själsliga tillstånd. Syskonparets syn på det revolutionera är ren metafysik. De är naiva, barnsliga, missnöjda, men pålästa; de planerar inte, utan drömmer om revolutionen. Skådespelarna gör detta jobb mycket skickligt; särskilt Michael Pitt som den "oelastiske", den blyge, sedesamme och intellektuelle, unge amerikanen Matthew.

Bertolucci är oberörd av den datoriserade filmindustrin (som förresten har kommit för att stanna), han föredrar den naturligt nakna kroppen, som praktiskt kan utnyttjas för att utmana och bryta de etablerade samhällsnormerna. Bertolucci har gjort en bra film, men den saknar den pondus som utmärker hans 70-talsfilmer, den odödliga "1900" och "Sista tango i Paris". Filmen "Dreamer" saknar också en publik. Tyvärr!

<< Tillbaka