Synopsis - Filmrecensioner

Sponsorer

Forum

Filmkritik

Film på G

Manusidéer

Jag fyller i med vit text ffffffffffffffff

Synopsis - Filmkritik!

:: Magdalenasystrarna
av Peter Mullan (2003)

Filmrecension insänd av Predrag Mihajlovic:
Datum: 2004-02-24

Peter Mullans film "Magdalenasystrarna" är ett exempel på hur nutiden kan påminna om medeltiden.Människor tuktar människor för deras eget "bästa". Offren bestraffas för att de låtit sig vara offer. En gång i tiden hade man upprättat en moral och den skulle gälla för all evighet. Att det handlar om 1900-talets andra halva spelar ingen roll. En ung kvinna har blivit våldtagen, en annan har fött ett utomäktenskapligt barn, den tredje flörtat med pojkar. Att det handlar om unga kvinnor spelar inte heller någon roll, för de ska omskolas av andra kvinnor, de gamla tanterna som har förlorat inte bara allt det känsliga utan också allt det könsliga. En ideologi skapar stränga gränser, men det finns ingen som kan begränsa gränserna. Offren ska lida för gärningsmannens skull. Eller för något som inte borde straffas. Förtrycket är tidlöst. Filmen relativiserar den tusenåriga utvecklingen i människans historia. Människans frihet är alltid osäker, nutiden kan snabbt förvandlas till medeltid.

Det som gör denna filmberättelse sevärd är att den baseras på verkliga händelser. Det handlar alltså inte om en hypotetisk mardröm, utan om något som har hänt. Samtidigt kan händelserna i Magdalenaklostret väcka fasor beträffande vår framtid: det finns alltid en fara att en ny ideologi dyker upp och förintar människans frihet. "Magdalenasystrarna" riktar inte en skarp kritik mot bara den katolska kyrkan, utan också mot den statsmakt som stöder den. När flickorna för första gången går ute på stan följs de av polisen. Det behagar staten att kyrkan försöker förvandla människor till lydiga och hjärntvättade medborgare.

Fotot skapar effektfullt den medeltida stämning som råder i mitten av 1960-talet i det katolska Irland. Den mörka tonen är lika realistisk och depressiv som dessa unga kvinnors mörka tillvaro. Och orealistisk på samma gång: kan man tro att något sådant hände i Västeuropa för knappt 40 år sedan?
Det fanatiska i samhället avspeglas redan i början av filmen: en musiker faller nästan i trans när han framför sin vackra låt. Det fanatiska i konsten är förtjusande, men i de troendes vardagliga liv blir det ett inferno. Den orörliga, nästan stelnade kameran avspeglar också den stillastående tiden i klostret. Dock blir filmen inte tråkig på grund av kamerarörelsers frånvaro; de täta klippen och de lyckade urvalen mellan när-, halv- och helbilder gör filmen dynamisk. Till detta bidrar ett hyfsat skådespeleri som skapar ett helt galleri av olika karaktärer. De är inte platt skildrade, utan sammansatta, vilket väcker motsatta känslor hos åskådarna.
Syster Bridget (Geraldine McEwan) är motbjudande och tragisk på samma gång, hon är bödel för flickorna men samhällets offer också. Den våldtagna Margret (Ane-Marie Duff) är hyckleriets och familjens hedersoffer, men samtidigt slug och beredd att slå tillbaka på det klokaste sätt. Och jag älskar helt enkelt det otuktade, vilda och hetsiga naturbarnet Bernadette (Nora-Jane Noon), vars svängande humör sönderslår den medeltida stämningens förtryck.Hon väcker hopp.

epost: borka.mihajlovic@telia.com

<< Tillbaka